bombay

Har inte bloggat på några dagar eftersom mitt nya virusprogram inte installerats ännu, jag ska inte tråka ut er med alla turer kring det, men kan bara säga att problemet fortfarande inte är löst trots att jag betalat för programmet för tre veckor sedan. Aldrig mera Norton!

Det är inte varje dag man står mellan dilemmat vilken av två fredspristagare man ska gå och lyssna på. I dag är både Dalai Lama och förra årets mottagare av Nobels fredspris Muhammed Yunus i stan, han som kom på den briljanta idén att låna ut microlån till kvinnorna på landsbygden till en liten ränta. De stora bankerna tror inte på så små lån. Men återbetalningen visade sig vara 100-procentig och snabb när kvinnorna hade hand om lånen och idén växte till Grameen Bank som den kallas och har lett till en stor fattigdomslindring i Bangladesh och på flera håll även i Indien.

Till Dalai Lamas samtal om inre fred och harmoni kommer de som lyckats komma över de 100 biljetter som lottats ut till människor i näringslivet, unga företagare och konsulter. Den klicken människor som det mesta kretsar kring nu. Det till och med byggs en omtvistad och väldigt dyr bro, med absolut inga miljöfördelar, för att underlätta för affärsfolk att komma till sina kontor, detta medan nittio procent av Bombays befolkning trängs eller dör på tågen alternativt kommer fram väldigt sent och flera tvingas sitta sammanlagt fyra timmar i pendeltåg och på buss.
Jag råkade komma över en biljett till Dalai Lama genom Deviani, en före detta skådespelerska som gav den till mig. Hon är runt trettio, och satsar nu istället på att få in stora lyxmärken till Indien och ansvarar för marknadsföringen av dem och olika events runt lanseringen. Just nu jobbar hon på att lansera den brittiska vågade underklädeskollektionen Agent Provocateur som hon tror kommer slå stort här. Jag nickar mest och låter henne utveckla sin teori. Jag tänker på det Indien jag ser som till stor del fortfarande vänder på huvudet i 180 grader när de ser axlar eller tendens till lite urringning. Hon slipper stirrandet förstås eftersom hon har en chaufför vart hon än ska. Enligt henne är det konstigt om inte de stora märkena finns här nu när det går så bra för Indien. "Går så bra för Indien", säger hon ofta och många med henne och jag tänker mig gråhårig på vad hon ser som inte jag ser. Visst finns här en otrolig köpkraft, pengar är inte problemet. Det är korruption och fördelning det handlar om.

Deviani riktar bara in sig på de som har mycket pengar, riktigt mycket pengar, det vill säga den klass hon själv kommer ifrån. De som har långt mycket mer pengar än vad bratsen kring Stureplan någonsin kan demonstrera eller ens kungabarnen. Och vilka fler märken vill hon ha, undrar jag, de flesta finns ju redan här. Hon är van att alla gör allt åt henne och det är inte konstigt att jag gör kopplingen till chefen i Djävulen bär Prada, förutom att Deviani är mera chic, petite och ser ut som en Bollywoodstarlet. Av en miljard människor i Indien är det cirka tio procent som hon kan satsa på. De övriga åttio, åttiofem procenten i Indien lever på omkring 2 dollar om dagen eller mindre. Å andra sidan har förstås de tio gigantiska summor pengar.

Mellan två visserligen intressanta val lämnar jag nog tillbaka biljetten till Deviani som får ge den till någon annan som är mera intresserad av hur den moderna människan ska hitta sin inre frid. Hon kommer att skaka på huvudet och kommer inte att fatta varför jag hellre går på Muhammed Yunus möte. "Det handlar ju inte om dig", hör jag henne säga. Men, jag är mera nyfiken på att höra konkreta idéer om hur de fattiga ska få det bättre långsiktigt det andra Indien åker på den snabba moderna vågen. Jag tror att även fattiga behöver hitta en inre frid när kampen om överlevnad är det som dagarna går ut på. Religionen är förstås en trygghet för många och Bollywoodfilmerna är ofta "flykten" från verkligheten men också fantasin om den. Ska bli intressant att se vilka som sitter i publiken. Kom just på att Muhammed Yunus möte hålls i Breech Candy, en av de exklusivare delarna av Bombay där fastigheterna toppar London- och Manhattanpriser. Inte långt ifrån har Rolls Royce ett showroom. De som Muhammed Yunus pratar om kommer inte att vara i Breech Candy ikväll.