bombay

"Om vi fortsätter gräva kommer vi ända till Kina". Pojken i sandlådan lät så övertygande men 9 år gammal trodde jag väl egentligen inte riktigt på det, fast i den åldern kunde fantasi och verklighet röras ihop till fantastiska bilder. Jag minns väl att jag såg framför mig hur en lång, lång tunnel, från sandlådan utanför mitt hus i förorten Tuve i Göteborg, slingrade sig djupt ner under jorden via en Alice i underlandetvärld och som så småningom ledde fram till ett nytt land. Där fanns det grönklädda berg och människor med sneda ögon som alla verkade se likadana ut. När jag var nio år var det 80-tal. Världspolitiken präglades av maktkampen mellan väst och öst, kapitalism och kommunism, det kallades kalla kriget. Hjälten och fienden var tydliga och världens länder hade tydliga gränser och tydliga skillnader. Världen målades i enkla kategorier. Världen i öst och syd behövde utvecklas som det kallades, utveckling hette marknadsekonomi. Åtminstone var det den bilden som förmedlades via de ytterst få mediekanaler som fanns då. I Sverige fanns TV1 och TV2. Bilder av svältande barn med svällda magar från Afrika eller storögda, beniga barn i översvämmade Bangladesh och Indien gav känslan av hjälplöshet och desperation hos passivt väntande människor som inte hade något annat än en daglig kamp om överlevnad och en haltande dröm om ett bättre liv. Väst stod för välfärd, kunskap, status och majoriteten av forskningsframstegen.

Jag är 26 år äldre och världen har förändrats. Murar har rivits, nationsgränser har ritats om, tullar har öppnats och information flyttar sig över världen snabbare än ögat hinner blinka. Varor, tjänster och idéer kan färdas över gigantiska geografiska i en rasande takt tack vare föbättrade kommunikationsmedel och internet. Internet blev en tyst revolution som öppnat oväntade dörrar och uttrycken är många och idéer sprids över hela världen. Alla över hela världen med tillgång till en dator har chansen att uttrycka sig. Utan störande nationsgränser eller geografiska hinder kan människor kommunicera med varandra obehindrat, hämta, lägga ut och utbyta information. Skillnaderna tycks mindre och likheterna färre. Kvinnor kan i dag uttrycka sig fritt i blogg eller annat forum. Otänkbart i Indien för bara sju år sedan.

Nio år gammal satt jag ofta med kartboken framför mig och tittade på floderna och bergen som rörde sig mellan länderna och jag undrade hur det såg ut där landsgränserna gick, om det syntes någon skillnad på floden eller berget när de bredde ut sig, över till ett annat land. Länge satt jag och tittade på Indien och på den stora kontinenten Afrika och den lilla staden vid indiska oceanen i Tanzania där pappa växte upp och undrade hur det var att bo där, vilka människor bodde där. Min farmor och farfar föddes i norra Indien. När de brittiska kolonisatörerna erbjöd farfar arbete i Afrika tog han chansen liksom många andra och tog med sig hoppet om ett bättre liv. Pappa föddes mitt på hampaplantagerna i safarins mecka Arusha i det vackra Tanzania. Som nioåring målades en hel värld upp för mig av fantastiska bilder av djungler, farliga djur och konstiga människor.

Jag har nyss läst nyutgåvan av boken The World is Flat - The globalised world in the 21st century av Thomas L. Friedman som är mycket fascinerad av Indiens och Kinas snabbt växande ekonomier. Boken har belönats trefaldigt med Pulitzerpriset så jag ska inte ge mig in på att recensera den. Men det finns faktiskt en hel del jag inte håller med om. Tesen i boken går ut på att skillnaderna mellan till exempel USA och Indien är numera minimala, avstånden mellan människor har minskat i och med callcenter och outsourcing av tjänster till Indien. Och kulturerna blir mer lika, menar han. Indien förser amerikaner och europeer med kunskap och expertutlåtanden och snart finns det i princiop ingen tjänst som inte kan outsourcas. Jo frisören du klipper dig hos, men tisbokningen sköts av någon i Indien. Indiens växande ekonomi har skapat en medelklass i Indien med konsumtions- och beteendemönster som liknar dem i USA eller i Europa. Världen blir allt mer lik, säger författaren och även om det är en bit kvar kan nog världen räkna med att det blir Indien och Kina som så småningom är de nya hegemonerna i världsekonomin. Länder som länge hade slutna ekonomier har på kort tid gått stadigt uppåt sedan de öppnade sina ekonomier för världsmarknaden. Men fokuset i boken är ungefär som att inget fanns här tidigare. Var man inte med som spelpjäs på den internationelle ekonomiska spelplanen var man osynlig och uträknad. Nu lyser det rött av iver och även en viss avund i väst att länderna där borta, där det knappt fanns något innan, tagit fart och dessutom med raketfart. Det är som att först när Indien och Kina kan ge något till USA och Europa som länderna uppfattas vara jämlika. Och nu när de dessutom tar alltfler arbeten från väst när tjänster outsourcas höjer man på ögonbrynen och frågar sig hur är det möjligt.

Även om vi får allt mer lika klädstil, tycke och smak, vett och etikett, åker på samma semestrar och diskuterar om samma saker och , kör samma bilar, dricker samma viner så kvarlever eller snarare så tror jag att vi aldrig blir så lika att världen blir platt. Att vi skulle gå mot eller redan lever i en utjämnad kultur stämmer till hälften, det vill säga utåt sett ser det ut så men med med vilken inställning vi lever våra medelklassliv skiljer sig väsentligt. I Indien har religion och andlighet en stor roll i människors vardag. Unga som arbetar på callcenters i designerjeans, finansmän har mer gemensamt med teförsäljaren på gatan än med motsvarande kollega i USA eller i Europa när det gäller vissa värderingar. Alla bär de tecken på att de varit i templet, antingen genom ett rött streck i pannan eller ett rött band runt handleden.

När jag möter de unga som lever som en ung människa i Stockholm, klär sig likadant och lyssnar på samma musik, går på liknande nattklubbar, är det en tydlig skillnad vad gäller inställning till utbildning. Utbildning värderas högt och studenterna är otroligt ambitiösa och disciplinerade. Det som inte syns utåt är att deras värderingar vilar på en annan tidsuppfattning, traditioner och institutioner, religioner och filosofier,sociala koder, kollektiv tänkande, tusenårigt kastsystem, ett ännu yngre klassystem hitfört av britterna som präglat och präglar den indiska mentaliteten - värderingar och skillnader som varje dag styr beslut och val. Det finns inget egenvärde i att världen ska bli mer lik. Däremot finns ett egenvärde i att slipa på toleransen inför olikheter. Det är poänglöst att försöka förstå marknadsundersökningar gjorda på människors levnadsvanor och konsumtionsmönster i Indien om man inte förstår vilket sammanhang och vilka kulturer som är i omlopp samtidigt i ett så komplext land som Indien.

När jag besökte den gigantiska inhomhusgallerian Inorbit här i Bombay häromdagen såg jag först ett amerikansinspirerat shoppingcenter. Men sen såg jag att hit kommer människor, aldrig en och en, de som kommer en och en är västerlänningarna. Man kommer i grupp och många har kommit för att handla i aircondition och har en chaufför som väntar på den stora parkeringen utanför i hettan. Chauffören har ofta en mobiltelefon, men det är också det enda moderna han har och förvaltar väl när han går till sängs på en utrullad matta på golvet i ett av stadens slumområden. I varje ny bil finns en fastetsad gudfigur, ofta guden Ganesh som ska bringa lycka och säkerhet.

Vi är mer lika än vad vi tror hör man ibland sägas som något positivt när skillnader mellan människor utmålas som ett problem. Ofta har jag tänkt: ja men det är ju självklart att vi är lika, tidigare i historien överdrev man skillnaderna mellan människor som också fått många tragiska konsekvenser, men det ska inte leda till rädsla eller oförmåga att se och erkänna skillnader. Det är ett faktum att vi har olika utgångslägen i våra beteenden och väldigt tydligt som märks för besökaren i Indien. I samma stund vi lägger en värdering i att det vi gör är bra det de andra gör är konstigt, opbegripligt och fel sker enligt min mening ingen utveckling alls i världen. Argumentet att det är först när vi är lika varandra som vi kan ha utbyte med varandra köper jag inte. Den fredligaste tanken av alla måste vara att oavsett hur du lever ditt liv så vill jag förstå dig och ska försöka se bortom allt jag uppfattar annorlunda. Det annorlunda kommer alltid att vara där oavsett vi vill eller inte.

Så jag hoppas att jorden fortsätter vara rund eller kantig, platt och utjämnad kommer den aldrig att bli även om det ser ut så. Eller som jag skrev i en uppsatstävling när jag var 12 år om hur jag såg Göteborg framför mig år 2000. Jag skrev: "människor kommer inte ha så mycket tid, de kommer jobba så mycket så de hinner inte äta och måste äta konstgjord mat som man andas in genom en slang". Och är det något som förenar människor i dag så är det upplevelsen av att tiden krymper. Jakten på lyckan och ett ännu bättre och ett ännu bättre liv förenar visserligen stora delar av världen i dag. Men för att ta Indien som exempel så går man visserligen en utvecklingsväg med västerländska förtecken, men man gör det på sitt sätt, med en indisk tvist på det mesta. Om Indien förmår fördela välfärden till den stora massan av människor som lever i fattigdom har man gjort något unikt i världshistorien. Men att säga att världen är platt och mer lik än någonsin för att Indien förser tjänster till väst är ett hån gentemot den majoritet av världens människor som lever i fattigdom. Än så länge är jorden rund och snurrar medsols oavsett vi vill eller inte. Det återstår att se om Indiens 800 miljoner fattiga får någon medvind när jorden snurrar allt snabbare. Och Afrika har vi inte ens nämnt...